(København): Var det egentlig umulig for deg å vite? Handler denne historien egentlig om deg? (Eller?) I fortellingen om oss selv, glemmer vi de nærmeste, også dem som lider. Foyerscenen
Legesyg horror-inspireret dansesolo om kronisk sygdom vrider sin krop og ordene til nye betydninger i skandinavisk tværkunstnerisk samarbejde. Jeg er taget i Dansehallerne for at se forestillingen shivr af Ar
Om kritiska positioner i deltagarbaserad scenkonst, med avstamp i föreställningen Mit barndomsalfabet av Lotus Lykke Skov Mild januari. Scenen heter AFUK, på Vesterbro, Köpenhamn. Jag står inför att kliva i
Vad är skillnaden mellan att göra och att imitera, eller att representera och att vara? Frågorna kommer till mig efter några dagar på Det Frie Felts Festival i Köpenhamn. Särskilt
Trauma Kink.Det är en Show.Det är en Föreläsning.Det är en Terapisession.Det är en Sexakt.Det är ett Minne. Jag möter Giuvlipen backstage innan föreställningen.Efter föreställningen ska jag hålla i ett artisttalk.Jag
Martin Lervik resonerer rundt arbeidsvisning som fenomen og dens rolle i det skapende feltet. Jeg befinner meg i Farsta, en forstad i den sørlige delen av Stockholm. Jeg har blitt
There was no longer any room for doubt: it was Wednesday, March 27, 2024, we were seated at Dansstationen, in Malmö, and we had just witnessed Deep Etude, by Alma Söderberg.
With Cumulus, Andrea Gunnlaugsdóttir and Claudia Lomoschitz invite the participants to “witness movements, choreographies, and politics of the sky through a feminist lens.”
IMMORTAL SUMMIT spørger ikke bare kritisk til, hvordan man skal navigere i en verden, hvor forventninger til ens performance rækker udover dødeligheden, men også til ikoniseringen af det moderne menneskes overdrevne og ødelæggende adfærd.
Något har uppluckrats i gränsen mellan kroppen och världen. Läser igen utställningens namn: jag har slutat tala. I Mare Kandres Aliide, Aliide (1991) slutar flickan Aliide tala efter ett trauma.